Hej! Jag har två hanar, 8 månader och 5 år. Båda kastrerade. De yngre är väldigt vild och våldsam. Den äldre gillar det inte men det fungerar då båda är lika stora. Nu har jag fått ta över en ettårig, kastrerad, döv hona som är väldigt liten. Ungkatten har nu flyttat sitt intresse till henne och hoppar på henne när han kan. Jag fyar och säger nej när jag ser detta och då kan jag få honom att sluta. Men jag är ju inte hemma jämt och jag är rädd att hon ska fara illa. Hon har fått ett sår på ena örat av honom. Hon fräser ifrån när hon kan men ibland lyckas han överrumpla henne och då skriker hon. Vad kan jag göra för att lugna ner honom???????? Vänliga hälsningar AnnLouise
Hej AnnLouise! Fodret kommer tyvärr inte att hjälpa. Det brukar inte heller hjälpa att fya katten, det brukar bara bli så att katten ser till att inte göra det när du ser på. Du behöver börja med att se till att din yngre katt inte kommer åt att ge sig på din honkatt, dvs separara katterna så fort du inte kan övervaka dem. Dels för att honkatten inte ska komma till skada och dels för att din hankatt inte ska få öva på beteendet (det man tränar på blir man bättre och bättre på, och du vill inte att din hankatt ska fortsätta på att träna på att ge sig på din honkatt.) Därefter tycker jag att du ska ta hjälp av någon som är duktig på kattbeteende, titta t ex på den här hemsidan. http://www.kattproblem.se/ Saker som man ofta tar upp är att försöka avleda din katt så att den inte ger sig på din andra katt, se också till att din "vilda" katt får utlopp för sin energi på annat sätt, dvs lek med honom, gärna flera gånger om dagen. Man kan också använda sig av olika stimuleringsleksaker, titta här för att se vilka vi saluför: https://vetzoo.se/katt/leksaker/stimulans Det allra viktigaste är dock att se till att få hjälp av en välutbildad kattbeteendevetare som kan hjälpa dig med hur man på bästa sätt löser problemet. Du behöver dock vara beredd på att det kommer att ta tid och energi. Ju längre du väntar med att ta tag i problemet, desto jobbigare riskerar det att bli. Nu hoppas jag att jag inte skrämt upp dig för mycket, för sådana här problem brukar gå att lösa, men det gäller att ta tag i dem! Lycka till!